Johan Esk: Hur länge står de svartgula fansen ut med det ”Nya AIK?”
Här kan du välja om du vill använda systemets textstorlek på artikelsidor eller ändra till en större textstorlek. Hoppsan! Något gick fel, testa gärna igen. För att använda den här funktionen behöver du vara inloggad. En utskrift från Dagens Nyheter, 2026-05-10 18:39 Artikelns ursprungsadress: Djurgården skickade iväg sitt derbyspöke med en historisk 4-2-seger.
AIK:s identitetskris har växt till en fråga: Hur länge orkar de svartgula fansen med det här ”Nya AIK”? Du vet väl att du kan skapa ett gratiskonto på DN? Som inloggad kan du ta del av flera smarta funktioner. Djurgården kommer att vara med i kampen om guldet.
Och spelet sade mer än siffrorna om vilka olika platser tvillingklubbarna är på. Djurgården har en bra kassa, bred trupp och solitt spel. AIK lider av år av vanvård och är alldeles för beroende av en spelare (Zadok Yohanna) som ska säljas så fort som möjligt. Djurgården kom med elva raka allsvenska derbyn mot AIK och Hammarby utan vinst men nu var laget klart bättre och 4-2-skytten Bo Hegland var bäst.
Djurgården vann för första gången i trettonde allsvenska försöket ett riktigt bortaderby mot AIK (den läktartomma covid-segern 2020 räknar jag inte) sedan flytten till Friends/Strawberry. AIK tvingas (sist av alla?) satsa ungt för att sälja dyrt och ska spela ”roligare” men hur länge tycker AIK-fansen att det här är kul.
Efter sju omgångar har laget två segrar. Mot bottenlaget Halmstad och nykomlingen Kalmar. AIK har verkligen inte alltid spelat en lysande fotboll genom åren men några saker har man kunnat lita på. Ett starkt försvar. Bra resultat i derbyn. Och spelare som säljer sig dyrt på planen.
Nu har AIK inte ens det. Förra året blev det inte en enda seger mot Djurgården eller Hammarby och i år började AIK med en klar förlust mot Djurgården. Försvaret går inte att känna igen och spelarna sliter inte ens tillräckligt. Matchen var precis så underhållande, svängig och händelserik som man alltid vill att derbyn ska vara men sällan är.
Djurgården kom med 6-0 mot Blåvitt i ryggen och på läktaren hörde jag en blårandig röst tänka högt före avspark: ”Jag har sjukt bra magkänsla. Typ 3-0.” Efter 20 minuter såg det ut som att han skulle få rätt. I tionde minuten vevade AIK:s Johan Hove med armen när han jagade boll.
Hove ville väcka medspelarna. Men presspelet var patetiskt, det var luckor överallt. Ett vackert anfall slutade med att Hampus Finndell tryckte in 0–1. Sånt kan AIK ursäktas för, Djurgården fick till ett felfritt anfall. Men det finns inget försvar för hur uselt AIK försvarade på fasta situationer.
Ett av svensk fotbolls tydligaste dna har varit AIK:s försvarsstyrka vid fasta situationer men det där låg i ruiner den här söndagen. Miro Tenho nickade in 2–0 efter hörna i 16:e minuten. Mikael Marques satte helt omarkerad 3–1 på tilläggstid i första halvlek efter att Bo Hegland smekt fram en frispark.
Hela AIK stod på hälarna i matchinledningen. Laget var helt utspelat men i allsvenskan räcker det med en spelare för att lag inte ska vara uträknat. Mads Thychosen bröt sig fram, lade över bollen till Yohanna och då blev det åka av. Mikael Marques var vilse och Yohannas inspel var enkelt för Kevin Filling att stöta in.
Filling stötte också in 2–2 men då klev Djurgårdens joker in i leken. Samma assisterande domare som felaktigt dömde bort målet för Gais som gav Djurgården segern. Nu var det den domaren som hade en dålig dag på jobbet när han vinkade av Filling, trots att han var klart på rätt sida.
”Nej till VAR i svensk fotboll” stod på en banderoll bakom målet. Djurgården hade tappat det mesta. AIK hade efter sitt första mål fått vingar och plötsligt präglades Djurgården av missförstånd och felpass och det gick att tänka på en av de två tifo-banderollerna före avspark.
En blågul tradition har varit att förlora derbyn. Traditionens makt började växa sig stark i slutet av den första halvleken men då v…